Halloweenpartyn!

De senaste två helgerna har jag varit hemma i Göteborg. Jag har varit på två halloweenfester, myst med min älskling och det har varit underbart! 
 
Förrförra helgen, Halloweenhelgen, så var jag hemma och åt middag med min familj och min älskling på fredagen. Vi spelade lite sällskapsspel och det var en trevlig kväll. Dagen efter så följde jag med min älskling till en halloweensammankomst med några av hans kompisar från gymnasietiden. Min kompis från grundskolan följde också med. Jag var utklädd till Daenerys i början, men efter ett par timmar bytte jag om till troll eftersom det var betydligt bekvämare. Det var väl trevligt, men stämningen var stel... För det första så hade två av hans kompisar precis gjort slut med varandra, för det andra så fick jag reda på att min älskling hållt en sak hemlig för mig som jag blev lite upprörd över (men det löste sig när vi tog en promenad och pratade om saken) och för det tredje så har hans gymnasiekompisar aldrig gillat mig. Så har det känts i alla fall. Från första början, i tvåan på gymnasiet, så har de aldrig velat ha mig med. När de träffas ett gäng så får jag aldrig följa med. De har hållt mig på avstånd, de känns kyliga och tillgjorda. Hur gör man tycker ni? När några av ens älsklings bästa kompisar verkar ogilla en så? Det är en jäkligt jobbig situation kan jag säga... Hur som helst så var det ändå en trevlig kväll. Söndagen åkte jag hem till Molkom på, och det är aldrig roligt...
 
Förra helgen, den som just var, så var jag också hemma. Jag kom hem rätt tidigt och samma kväll (fredag) så hade älsklingens universitetsföreing en försenad halloweenfest som jag blev inbjuden till. Så dit gick jag, utklädd som det söta lilla trollet, och det var en superhärlig kväll! Träffade många trevliga nya människor, fick umgås massa med min älskling, och träfffade en kompis jag inte träffat på ett tag. Vi gjorde massa roliga saker, stämningen var glad och inkluderande, och jag trivdes SÅ mycket bättre där än med hans gymnasiekompisar. Hans nya kompisar tycker åtminstonde att jag är värd en chans. Det var en underbar kväll och när den var slut så låg vi i sängen och såg på Catching Fire och det var så mysigt alltihop. Lördagen bara slappade vi och spelade datorspel. Söndagen åkte vi hem till hans familj och åt lunch, och sen var det dags för mig att åka tillbaka till Molkom.
 
Nu sitter jag här och handskas med stress, hatkommentarer(ish) och en extrem längtan efter hans armar runtom mig. Men jag har en av hans väldoftande tröjor på mig, så just nu klarar jag mig. Dessutom så har jag precis sett ett avsnitt av Downton Abbey.

Men jag har haft en riktig jävla skitdag, så lite uppmuntran hade aldrig skadat...

Liknande inlägg

Kommentera här: