Meningen med livet

Jag har kommit på meningen med livet. Ni vet, jorden är en väldigt utvecklad planet. Precis som det finns djur med mer/mindre utvecklade hjärnor. Med en utvecklad hjärna kommer psykiska problem. Jag tror att jorden mår dåligt. Jag tror att människosläktet är jordens självmordsapparat. Vi människor finns på jorden för att jorden inte orkar leva längre. Det är sorgligt, eller hur? Så meningen med våra liv måste alltså vara att förstöra så mycket vi kan för jorden... Och ändå så överväger jag att rösta på MP. Varför? Jo, för att självmord inte är lösningen. Det kan verka så i stunden, men konsekvenserna av ett självmord blir alldeles för hemska. Man kanske inte tror det, men folk kommer verkligen sörja och må dåligt över ens bortgång. Dessutom är ett självmord oåterkalligt. Man kan inte ångra sig och göra om-göra rätt. Vår uppgift här på jorden blir då istället att få jorden att förstå att hen duger som hen är och inte behöver utplåna sig själv! <3
 

Jag hatar nyår och snackar politik

Två nyårsinlägg på nyårsafton. Men vet ni vad? Jag avskyr nyår av hela mitt hjärta. Det är en högtid då ångesten bara lägger sig som ett tjockt svart täcke över hela tillvaron. Det är en högtid som man "ska" fira med sina vänner. Men om man inte har några att fira med då? Om alla andra redan är uppbokade och den man vill vara med mest av allt i hela världen gör något annat? Ja, då blir det helvetets högtid.
 
Dessutom är nyår en dag som "rättfärdigar" alkohol och att man hånglar runt med alla i närheten. Jag avskyr det. Jag vill bara spy när jag tänker på det. Jag är orolig för att någon jag bryr mig om ska råka illa ut eller göra något dumt. Jag är orolig at tnågon jag älskar ska göra något som får mig att hata hen. Jag mår bara illa hela jävla dan och jag förstår inte grejen. Varför firar man ens?
 
Man firar att man överlevt ytterligare ett år. Jag fattar faktiskt inte hur jag klarat det. Jag mår minst lika dåligt idag som jag gjorde förra året. 2014 har varit det år jag mått som sämst. Någonsin. Usch vilket år det har varit. Vissa stunder har varit ljusa, vissa stunder har varit helt fantastiskt underbara! Men jag kommer minnas 2014 som året med all ångest. Sedan ska man hoppas att nästa år ska bli bättre. Men jag tror inte på det. Jag tror inte att jag magiskt kommer må bättre bara för att världen fyller år.
 
År 2014 kommer även gå till historien som året då jag röstade massor. Till EU, till rikstagen, kommunen och landsting. Året då det nästan blev nyval, men då det löste sig i sista stund. Året som SD växte sig allt för stora för vårts lands bästa. Sista året då F! inte kom in i rikstagen. Året då människor började fatta vad SD var för några. De två sistnämda är nog lite mer vad jag hoppas på än egentliga fakta. Nästa val då ska F! in. Nästa val så ska SD mindska. Helst hamna under spärren. Vi vill inte ha rasister som fritt kan stå och uttrycka sina rasistiska åsikter i maktens korridorer. Om inte folk börjar fatta det nu så är det snart för sent.
 
Jag har märkt en grej. Politik hjälper. Politik hjälper mot min ångest. För på något sätt så känner jag att mina personliga problem försvinner. Jag kanske borde engagera mig mer politiskt.
 
Så vad ska jag, en nyårshatare, göra idag? Jo, sitta på mitt rum och se på Midsomer. Äta mat. Ha frågesport med familjen. Försöka att dämpa min ångest och inte tänka på det som får mig att må dåligt. Blicka framåt mot morgondagen och fredag då jag ska ha en bra dag! För på fredag ska jag umgås med den enda person jag egentligen klarar att umgås med utan att må dåligt.
 
Puffpride!
 

Liknande inlägg