Grå höst, endast badkar kan ge tröst

Veckan som gått har varit grå. Det stämmer väl in på både vädret och mitt humör. Höstlöven har börjat falla, marken har fått ett gulbrunt täcke och jag kämpar för att fortsätta leva.
 
Det är inte lätt att leva när man mår dåligt. Det finns mycket press på att man ska "fånga dagen", "leva i nuet" och allt vad det är. Denna press är oerhört stressande när det enda man lyckas fokusera på en vanlig dag är att ta sig igenom den välbehållen.
 
Bildresultat för carpe diem
 
Jag försöker läsa kurslitteratur, hänga med på föreläsningarna, jobba med grupparbeten, spela teater, städa och hålla fint i min lägenhet, äta vettig mat, sova tillräckligt, vila, ha lite fritid, få frisk luft, jobba med hemtentan, förbereda inför kattinvasionen, spela in videor, arrangera en julbal, komma i kontakt med kundtjänst, hålla koll på ekonomin, försöka söka vård, duscha håret lagom antal gånger i veckan, dammsuga alla svåråtkomna hörn, slänga sopor i tid, träna, vara social och umgås, spela cello, spela fiol, inte vara en tråkmåns, inte ringa och störa för ofta, hålla kontakten, välja kläder att ha på mig, boka bil, boka tågbiljetter och rensa datorn innan den kraschar. Det är mycket som ska göras. Hur är det tänkt att man ska orka?
 
Bildresultat för brain overload
 
Jag orkar ju inte. Min tillvaro är grå. Om jag fick välja så skulle jag spendera resten av hösten i ett underbart badkar, gärna ett sånt där som bubblar och är varmt hela tiden. En såndär jacuzzi som rika människor har. Vore jag rik skulle jag leva resten av hösten i en jacuzzi med utsikt över skogen, läsa böcker, se filmer, äta god mat och bara njuta av tillvaron. 
 
Bildresultat för jacuzzi forest
 
Men jag är inte rik. Mitt lilla badrum har inte plats för ett vanligt litet badkar ens, så hur skulle jag få plats med ett rikemansbadkar? Igår var jag så badsugen att jag tog fram en ikeakasse och satte mig i den och försökte få den att agera badkarssubstitut. Det gick väl sådär, hela badrummet svämmade över och jag fick mest ont i svanskotan av att sitta i den. Ikeakassar gör sig helt enkelt inte som badkar för vuxna människor.
 
Om jag var rik skulle jag ha en jacuzzi, men jag är inte rik. Jag är en student från en familj som genom åren haft mer eller mindre kämpig ekonomi. Aldrig så kämpigt att vi inte kunnat få mat på bordet, många har det värre än vad vi haft det. Men jag vet ju ändå. Vi har inte haft det lätt. Och att nu gå på universitetet och höra folk prata så nonchalant om pengar... Folk antar att alla har ett enormt sparkonto. Folk antar att alla har samma möjligheter. Jag vill bara skaka om dem och säga att nej, så är det inte, men rösta på vänsterpartiet så kan det förhoppningsvis bli så i framtiden!
 
Bildresultat för vänsterpartiet
 
Kort och gott, jag är trött och grå. Hur mår ni denna hösteftermiddag?

En tanke till Paris

Sitter här, spenderar min kväll framför youtube. Hör med jämna mellanrum pling från min telefon. Tar upp den och kollar. Det är GP. Som berättar för mig om alla hemska saker som händer i Paris. Om alla människor som har dött. Om alla människor som sitter som gisslan. Det är hemskt. Fy farao vad mänskligheten är hemsk. Det finns inte mycket jag kan göra, här där jag sitter på mitt internatrum någonstans i de värmländska skogarna. Men jag kan känna. Jag kan skänka en tanke. Och jag känner. Jag tänker. Och jag önskar så att det aldrig hade hänt.