Drömmar och Doctor Who

Här sitter jag och gråter. Klockan är fyra, men för mig är det som morgon... Jag har precis sett avsnitt 10 av säsong 9 av Doctor Who. Har gråtit ögonen ur mig. Hemskt.
 
Jag drömde en dröm inatt. Om terrorism och krig. Om att jag blev kidnappad, våldtagen och hålld som gisslan. Det var ingen trevlig dröm. Ingen trevlig morgon. Hoppas resten av dagen blir bättre.

En tanke till Paris

Sitter här, spenderar min kväll framför youtube. Hör med jämna mellanrum pling från min telefon. Tar upp den och kollar. Det är GP. Som berättar för mig om alla hemska saker som händer i Paris. Om alla människor som har dött. Om alla människor som sitter som gisslan. Det är hemskt. Fy farao vad mänskligheten är hemsk. Det finns inte mycket jag kan göra, här där jag sitter på mitt internatrum någonstans i de värmländska skogarna. Men jag kan känna. Jag kan skänka en tanke. Och jag känner. Jag tänker. Och jag önskar så att det aldrig hade hänt.

Drömmarna är för långt bort

Varför är alla mina drömmar så långt borta? Varför kan jag aldrig vilja göra något med mitt liv i Göteborg? Varför ska alla skolor jag vill gå på ligga i andra städer och andra länder? När det enda krav jag har, förutom att uppfylla mina drömar, är att få vara nära min älskade pojkvän.
 
Först flyttar jag till Molkom i två år. Distansförhållande. Skit. Vill aldrig mer ha det såhär. Men så börja jag tänka på nästa år. Vad jag ska göra då. Vad jag vill göra. Och då kommer mina drömmar. Börja på folkhögskola i Norge och plugga cosplaylinjen. Plugga teater på en skola i Skottland. Ingenting inärheten av Göteborg och kärleken. Ingenting som gör mitt liv lättare. 
 
Jag blir så arg på mig själv. Och på världen. Kan inte alla bra utbildningar bara flytta till Göteborg?? Kan inte jag bara sluta drömma om saker som för mig längre bort från kärleken. Kan inte bara distanserna krympa, flammpulver uppfinnas och allt bli bra?
 
 
 

Liknande inlägg