Ångest över att börja skolan igen

Ni vet den där berömda "sista-dagen-på-lovet"-känslan? Man vill inte att lovet ska ta slut och det känns jobbigt att skolan kommer igång igen. Många får den, jag också. Men i år är det annorlunda. I år har jag total ångest över att skolan snart börjar. Inte för att jag hatar skolan, inte för att jag inte vill gå den utbildningen. Men för att allt kring att börja på skolan i övrigt känns jobbigt. Det som känns värst är att jag behöver flytta. Nej, det är inte det som känns värst, det som känns värst är att jag behöver bo så långt ifrån min pojkvän. Nu finns det säkert folk där ute som tänker att det är väl inte något att kaga över, men har du testat ett långdistansförhållande med någon du verkligen älskar någon gång, då vet du hur jobbigt det är. Speciellt när man är en sådan person som behöver mycket närhet och kontakt. 
 
Jag har sån extrem jäkla ångest över detta. Jag vill inte flytta dit, jag vill inte. Samtidigt så vet jag att jag själv har ett val. Jag kan välja att inte flytta dit. Men jag känner att alla andra runt om mig förväntar sig att jag ska flytta och inte skulle acceptera eller förstå att jag inte vill. Jag vill ju faktiskt gå utbildningen. Jag önskar bara att Molkom kunde ligga i utkanten av Göteborg...
 
Just nu mår jag bara dåligt över detta och vill inte tänka på det. Jag vill inte ha det så, jag vill kunna njuta av det sista av mitt sommarlov! Har du några bra råd till mig?
 
 
1 Emma:

skriven

Jag ska börja med att säga att jag vet hur det känns, även om jag inte har en pojkvän som bor långt ifrån mig, utan två väldigt, väldigt nära vänner. Just nu är det "bara" fem mil ifrån, men en av dem ska snart åka på utbyte och det känns inte bra eftersom "utomlands" är så olidligt långt borta.

Om du flyttar till Molkom är mitt råd att ringa (eller skypea) varandra så ofta som möjligt. Fast varje dag. Även om du inte har möjlighet att träffa din pojkvän så ofta som du vill brukar det hjälpa mot saknaden och alla andra (negativa) känslor (åtminstone för mig) att höra rösten av hen och att man får prata med varandra.

Njut av de stunder som finns och bara vara så gott det går. Men prata också med honom, kom överens hur ni ska göra. Jag vet inte om något av råden hjälper, men gör det som känns bäst.

Hoppas det ordnar sig på något sätt.

Kommentera här: